Trevilgt välkomnande av vildmarken..

Vem trodde att jag skulle sitta inomhus med collegetröja och sovsäck och frysa i Australien.. inte jag iaf! Här kan det verkligen bli kallt på nätterna minst sagt, inget som vintern i Sverige då men herre 2 grader på natten är väl lite väl för detta paradisland. Men det håller alla spindlar och ormar borta! Så jag och Rianne, som kommer va min rumskomis/jobbpartner dom närmaste tre månaderna, rör oss runt på hotellet hoppandes runt som kängurur i våra sovsäckar.

Dagarna är soliga och sköna iaf så jag kan nog jobba lite på brännan här som vi gjort idag vid den lokala poolen här i Jundah ;) Alla här tycker dock att vi är galna som solar i bara 20 graders värme. Själv kan jag inte fatta att dom går runt med jackor och fryser!

 
Så för tre dagar sen nu kom jag efter en lång och psykiskt rubbande resa fram till Jundah. Hela 18 timmar med buss över natten, och finns det nåt där jag aldrig skulle kunna få en bra natts sömn om jag så stoppa i mig ett paket sömntabletter så är det på en buss (eller flygplan), bara från den turen var jag rätt så sliten alltså. Som tur va hade jag sällskap av Rianne och vi hade en hel del tid att lära känna varandra haha. 

Efter alla dessa 18 timmar häckande på bussen hamnade vi tillslut i Longreach "the capital of the outback" nära Jundah, och med "capital" menar jag att man kan köra igenom stan på hela 2 minuter, dom har ett postkontor, en turistinformation, inte 1, inte 2, inte 3 utan hela 4 barer, en mataffär och en Target affär, ingen mobiltäckning eller gratis wifi nånstans. Man gratulerar för det! Där fick vi vänta i nästan 7 timmar på hotellchefen som skulle komma och hämta oss, och inte för än det va typ en timme kvar fick vi veta vilken tid vi skulle bli hämtade efter att ha lånat telefonen på turistinformationen och ringt fram och tillbaka till WorknHoliday kontoret i Brisbane.

Det här var det man såg mesta tiden av bussresan efter att ha kommit utanför Brisbane..

Väntar på skjutsen med lilla packningen, det mesta är mitt då..

Trodde ni mardrömmen var slut där eller, ååh nej! När hotellchefen Monique kommer och hämtar oss blir vi ju så lättade, hon är supergullig verkligen och bad så mycket om ursäkt och vi åkte och köpte riktig mat som vi inte hade sett på länge och for sedan iväg till hotellet. Och herre vilken resa! Som skulle ta två timmar tog nu tre timmar eftersom vi behövde bromsa in var tionde sekund för alla jäkla kängurur. Ja efter att ha kört ihjäl en också blev man bara irriterad på dom och började tänka tv-spels tankar att man bara vill köra på utan att bry sig om man dödar en och annan känguru.. Brutalt men sant. 

Så efter en sån krävande resa till ett ställe där man kan se slutet på stan bara genom att titta på båda håll och befolkningen är 80 med ända stället man kan gå till är hotellbaren vi jobbar i, var den första dagen gaska så tuff och deprimerande. Men ju mer man lär känna folk här som är världens skönaste, gulligaste och mest öppna på jorden känns det mer som hemma och det kan bara bli bättre från nu. Tjejerna som jag och Rianne ska ta över åker slutet på nästa vecka så just nu består dagarna av att bara försöka hänga med och lära sig allt.

Redan andra natten hade dom en stor Men wax found rising night där vi fick lära känna alla bättre och träffa många av lokalborna, så det var minst sagt en bra start här i the outback!

Men's wax found rising night, man kunde raka av sig håret också :P

Nu kommer ett nödrop på svenska godsaker och inte minst saltlakrits, och bara generellt svenskt godis, för nu börjar svenska förrådet sjunka till en krisande nivå!! Så alla ni snälla själar där ute, skicka allt som kan komma över australienska tullen snarast till adressen nedan och ni kommer rädda ett svenskt liv här down under.

Dickson St
Jundah 

Queensland 4736

 Tack på förhand mina svenska godbitar!