Hälsotider!

Nä nu är det nog med friterat och vitt bröd! För nu börjar jag känna hur valkarna bara frodas runt magen som det alltid bli när man får tillgång till för mycket (och fram för allt dålig) mat. Vart jag än vänder mig så finns det frestelser! Först och främst är det den förbannade fritösen som är lättaste vägen till en (eller 4) festmåltider, sen chipsen jag är omringad av hela dagarna i baren, förra veckan köpte dom in två säkert 20 liters glasshinkar som vi nu måååste äta upp såklart.. och toppen på det berget fick dom in mängder med olika chokladbarer som oreo, diray milk, toblerone m.m. som jag ska behöva ha framför mig och sälja i baren. (Alkoholen och lådan med godis som mina kära föräldrar har skickat räknas inte med eftersom i princip det enda man kan göra här på sin fritid är att dricka och svenska godiset är mitt livsprovant jag behöver för att överleva mitt år här..) Livet är inte lätt här i Jundah.

Så från och med nu ska jag börja äta nyttigare, och träna mer. Dom andra tjejerna här börjar känna samma sak så vi kommer gå ihop för att peppa varandra att hålla fläsket i rörelse. Jag och Kira som jobbar i baren har satt upp varsin lapp på choklad lådan som en påminnelse att vi ska hålla fingrarna borta, och Rianne i köket ska hålla koll på att vi inte gör några pommes frites till oss själva. Bondi beach rescue, here I come! ;)
Dock, som alltid när jag väl bestämmer mig för att börja träna bli jag sjuk.. det har gått nån influensa epidemi här i Jundah ett tag nu så har sett alla runt om kring mig som dominobrickor åka dit. Jag trodde ju att jag va säker eftersom jag precis varit sjuk i Brisbane, men nej.. i förrgår började jag få den klassiska irriterande känslan i halsen och igår blev jag också besegrad. Känner mig inte så sjuk nu men har tappat rösten och hostar upp lungorna hela tiden så det är bara en sån där irriterande grej..

Lite motivation hur jag kan se ut om tre månader på Bondi Beach ;)

I förrgår kom de tre tjejerna från Irland som verkar va jättetrevliga och är så taggad på hur resten av tiden här kommer att bli!
Idag ska jag jobba kväll i baren och ska egentligen städa på morgonen då men behövde inte göra det idag så har kunnat gå runt och slappa. Träffade några av the outbacks politiker som hälsade på och dom visste om vem jag va! Dom frågade om jag va den långa svenska tjejen som jobbade här, känns som jag börjar bli som en liten sevärdhet här nu haha.
Idag är det även Kiras födelsedag så det kommer nog bli en rolig, stor kväll i baren! :D

Idag kom det förbi några lite ovanliga resare.. deras transport va en vagn dragen av kameler! Vad som skulle tagit dom en och en halv timme med bil tar dom nu en vecka haha. Riktigt sköna människor och coolt att få klappa och pussa på kamelerna :D

xoxo

I'm alive!!

Nej, jag har inte blivit kängurumat ännu! Bara vildmarken som visar sitt rätta jag.. Förra veckan hände nåt med hotellets wifi, mitt enda hopp om lite civilisation här ute, och vi hade inget internet på tre dagar! Tror inte man kan förstå känslan för än man sitter där mitt ute i ingenstans och undrar om man nånsin kommer få nå mer kontakt med omvärlden på tre månader.. Men prisa herren vi fick tillbaka intranätet, bara det att det totalt suger nu, lovar prioriteringen på vad som kan funka är skum. Ibland kan jag skypea i timmar utan större problem och kommer samtidigt inte ens in på facebook, så jag skyller helt enkelt ifrån mig på det för den ruskigt dåliga uppdateringen men hoppas på att det ska bli bättre nu! Ni har fått lite bilder nu på min lilla värld jag lever i nu också ;)


Det har egentligen inte hänt mycket alls (vad skulle kunna hända här liksom?) och samtidigt skulle jag kunna skriva en bok om dom här veckorna, man måste hitta på sitt egna nöje här. Förra veckan åkte de förra tjejerna som jobbade här iväg till storstäderna och lämnade mig och Rianne här åt ödet. Men det har ändå gått bra och vi knegar på varje dag med våra jobb, jag som städare och bartender (känns ju ganska så bra att kunna säga bartender) och Rianne som kock och förra veckan kom en till tjej som jobbar i baren med mig nu. Det är inte några megasvåra saker att kunna, alla har sina drinkar och olika öl som aldrig skulle komma i tanke att ändras på. Det svåraste är väl att förstå deras j***a lant-australienska dialekt till grötspråk! Vet inte hur många gånger vissa får upprepa sig för att jag ska få en aning om vad dom pratar om. Förhoppningsvis vänjer jag mig väl, kommer antagligen börja prata lite så jag själv också tillslut och spotta snorloskor omkring mig. 


Så som sagt kan det bara bli bättre, ju mer vi träffar och lär känna människor här går det uppåt och på tisdag kommer det tre till tjejer som ska jobba här som förhoppningsvis är sköna, gröna personer att umgås med. Är redan ganska säker på att dom här tre månaderna kommer bli mina hittills mest intressanta och äventyrsfulla och jag är så taggad!

Baren och uteplatsen

Hotellet, wooow right!

Baren

Posten

Parken

Jundahs enda affär

Mitt ute i ingenstans..

En av dom sista kvällarna med tjejerna

Mina första tequila-shots!

Jägerbombs med domino effekt, ascool

Såna mysiga saker träffar jag på ibland..

Yep det är Jundah jag har bakom mig!

Min säng där jag nu äntligen kunnat ställa upp min digitalram jag fick av Malin, Angelika, Carro och Jossan :D <3

Efterfest i matrummet, standard!

Måste använda pannlampa för att hitta våra kläder

Nattskjuts (Y)

Trevilgt välkomnande av vildmarken..

Vem trodde att jag skulle sitta inomhus med collegetröja och sovsäck och frysa i Australien.. inte jag iaf! Här kan det verkligen bli kallt på nätterna minst sagt, inget som vintern i Sverige då men herre 2 grader på natten är väl lite väl för detta paradisland. Men det håller alla spindlar och ormar borta! Så jag och Rianne, som kommer va min rumskomis/jobbpartner dom närmaste tre månaderna, rör oss runt på hotellet hoppandes runt som kängurur i våra sovsäckar.

Dagarna är soliga och sköna iaf så jag kan nog jobba lite på brännan här som vi gjort idag vid den lokala poolen här i Jundah ;) Alla här tycker dock att vi är galna som solar i bara 20 graders värme. Själv kan jag inte fatta att dom går runt med jackor och fryser!

 
Så för tre dagar sen nu kom jag efter en lång och psykiskt rubbande resa fram till Jundah. Hela 18 timmar med buss över natten, och finns det nåt där jag aldrig skulle kunna få en bra natts sömn om jag så stoppa i mig ett paket sömntabletter så är det på en buss (eller flygplan), bara från den turen var jag rätt så sliten alltså. Som tur va hade jag sällskap av Rianne och vi hade en hel del tid att lära känna varandra haha. 

Efter alla dessa 18 timmar häckande på bussen hamnade vi tillslut i Longreach "the capital of the outback" nära Jundah, och med "capital" menar jag att man kan köra igenom stan på hela 2 minuter, dom har ett postkontor, en turistinformation, inte 1, inte 2, inte 3 utan hela 4 barer, en mataffär och en Target affär, ingen mobiltäckning eller gratis wifi nånstans. Man gratulerar för det! Där fick vi vänta i nästan 7 timmar på hotellchefen som skulle komma och hämta oss, och inte för än det va typ en timme kvar fick vi veta vilken tid vi skulle bli hämtade efter att ha lånat telefonen på turistinformationen och ringt fram och tillbaka till WorknHoliday kontoret i Brisbane.

Det här var det man såg mesta tiden av bussresan efter att ha kommit utanför Brisbane..

Väntar på skjutsen med lilla packningen, det mesta är mitt då..

Trodde ni mardrömmen var slut där eller, ååh nej! När hotellchefen Monique kommer och hämtar oss blir vi ju så lättade, hon är supergullig verkligen och bad så mycket om ursäkt och vi åkte och köpte riktig mat som vi inte hade sett på länge och for sedan iväg till hotellet. Och herre vilken resa! Som skulle ta två timmar tog nu tre timmar eftersom vi behövde bromsa in var tionde sekund för alla jäkla kängurur. Ja efter att ha kört ihjäl en också blev man bara irriterad på dom och började tänka tv-spels tankar att man bara vill köra på utan att bry sig om man dödar en och annan känguru.. Brutalt men sant. 

Så efter en sån krävande resa till ett ställe där man kan se slutet på stan bara genom att titta på båda håll och befolkningen är 80 med ända stället man kan gå till är hotellbaren vi jobbar i, var den första dagen gaska så tuff och deprimerande. Men ju mer man lär känna folk här som är världens skönaste, gulligaste och mest öppna på jorden känns det mer som hemma och det kan bara bli bättre från nu. Tjejerna som jag och Rianne ska ta över åker slutet på nästa vecka så just nu består dagarna av att bara försöka hänga med och lära sig allt.

Redan andra natten hade dom en stor Men wax found rising night där vi fick lära känna alla bättre och träffa många av lokalborna, så det var minst sagt en bra start här i the outback!

Men's wax found rising night, man kunde raka av sig håret också :P

Nu kommer ett nödrop på svenska godsaker och inte minst saltlakrits, och bara generellt svenskt godis, för nu börjar svenska förrådet sjunka till en krisande nivå!! Så alla ni snälla själar där ute, skicka allt som kan komma över australienska tullen snarast till adressen nedan och ni kommer rädda ett svenskt liv här down under.

Dickson St
Jundah 

Queensland 4736

 Tack på förhand mina svenska godbitar!